Nuförtiden när jag loggar in på tumblr så kommer det alltjämt upp något rage inlägg lol
Det beror förstås på vilka bloggar man följer. Det är ändå bara en liten del av min dash. Annars e dom nog fyllda med awesome konst och fina bilder och quotes som får mig att må bra och inspirerad
Jag insåg under hösten vilken idiot man blir då man var deprimerad. Eller iaf jag tyckte att jag var en riktigt dumskalle. Hela din hjärna va ju helt bombaderat med dessa negativa känslor och negativ insyn på allt. Så här kände jag mig under sommaren och vilka tankar som poppade upp:
' Jag är hopplös'
' Jag suger på allt, mitt liv suger'
' Jag kommer ingenstans'
' Jag vet inte vad jag vill göra'
' Jag har inget intresse för någonting'
'Jag orkar med ingenting längre'
Allt man tänkte på var sig själv. Jag ville gråta men kunde inte. Känslorna var okontrollerbara. Vissa e också väldigt överkänslig.
Vissa skär sig, vissa tänker på självmord. Allting kretsar kring i princip bara runt sig själv.
För en som har en fungerande hjärna e det ju grundprincipen att när man blivit sjuk och det inte går om söker man då genast till en doktor. Om man är mentalt sjuk och kan inte kontrollera över din mentala hälsa då borde man också söka efter hjälp men det är det problemet många människor med depression fastnar i.
Det är vad jag kallar för "diket som ingen vågar ta sig över". För på andra sidan finns det som du precis behöver för att kunna återhämta dig själv. Många kanske skämdes vilket jag också gjorde. Jag ville inte medge att jag var deprimerad. Jag ville inte att någon skulle veta hur jag mådde och jag insisterade att det kanske skulle bli bättre men i verkligheten är det inte så.
Jag fick till slut ett rage anfall i princip i juli över urvalsresultatet. Jag insisterade mig själv att faktist ta beslutet nu "NÄ NU JÄVLAR TAR JAG I MIG SJÄLV OCH RÄDDAR MIN RÖV UR DETTA HELVETE!!!"
Jag hade den i tankarna att sluta tänka på skolan en liten stund och reflektera över dig själv för en gång skull. Vad kan jag göra nu istället för att vänta? Jo söka efter hjälp helt enkelt istället för att grubbla över det själv. Jag kände mig totalt slut då men jag MÅSTE nu innan det blev för sent.
Då jag äntligen insåg att jag inte kom ingenstans visste jag inte riktigt vem jag skulle kontakta/ringa men jag visste iaf att jag kan skriva ett anonymt mejl till någon info organisation. Dom gav direkt svar och vägledde mig vidare till personer som kunde bättre saker och ting. Nu är jag här, överlycklig över att allting ordnade sig till slut.
Jag tackar mig själv över att dom känslorna är borta. Jag vet nu vad det beror på och varför jag kände mig si och så. Man tror ofta att dom klarar av det och när dom bara låter det bli och inte söker hjälp förvärrar det ens uppfattning om sig själv. Man blir så förvirrad att man inte känner och orkar med någonting mera. Man känner sig mentalt trött på allt. På vänner som oroar sig och på sitt liv.
Nuförtiden fylls mitt liv av mycket positivitet. De människor som jag ger glädje får mig att må bra jag har ett mål, planer och önskningar som jag velat uppfylla.. Jag får mycket av mina saker gjort. Hälsan är mycket viktigt och rutinerna spelar en mycket stor roll för att kunna bekämpa din depression. Vissa har gener som gör en lättare deprimerad än andra och om jag får vara ärlig har jag säkert ärvt den från min farsa. Han har i princip varit en surpuppa i familjen. Medan min mamma är den glada genen som inte låter sig bli deprimerad. Vilken gen du väljer att gå och ta e upp till dig själv. Keep fighting !
GO SNAILSHIT !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar