Australien i Eurovision ?!

 Johanna ja har gjort dehe bloggi så att all kan sij he nu igen lol glömd bort att bloggen va privat o trodd att dy kona si he xD  my bad sorry !

WTF läste nyligen idag att Australien ska vara med i Eurovision i år.
Det låter faktist riktigt intressant o. kul hahaha
Fast en del verkar vara jävligt negativa med det o tar Eurovision så jävla negativt allvarligt.
"UH AUSTRALIALALA ISN'T IN EUROPE !" This is unfair! lol so what ? calm your tits will ya?!
 Det e roligt att få en hel kontinent till på eurovision. Dessutom e ju australien bara med i ett år och jag tycker att det e dom värt efter alla dessa år. GO AUSTRALIA !

Annars dagarna rullar på som vanligt. Jag har försökt läsa på Hprovet igen men det e svårt att hålla koll på så många saker såsom jobb, hemläxor, rutiner, praktik, prov, planeringar. Det ska nog gå bra Snailshit! Jag kommer att klara det för jag vet vad jag håller på med.



Jag har ingen aning om jag ska hyra ut min lilla lägenhet nu i sommar. Det skulle ju vara skitbra men hyresavtalet kommer att sägas upp i juli och det blir en ganska osäker sommar. Dessutom kommer hyran att höjas vilket jag inte är glad över. Jag kanske flyttar till uppsala. Vet ej när men någon gång i år för jag vet säkert att jag slipper in dit förr eller senare. Antingen kommer jag in på sjuksköterskeutbildningen eller så börjar jag studera farmaci, vilket hade varit mitt mål för flera år sedan.

Jag hade berättat mina planer åt min mamma och hon var helt okej. Mamma verkar också ha det lite svårt eftersom vårdcentret ska renoveras och hälften av avdelningarna ska tömmas behövs det inte lika mycket personal som förr. Det betyder att hon kommer att bli arbetslös fr.o.m. mars men jag tröstade henne att inte oroa sig och det är bra att hon faktist får vila nu och ta det lugnt. Visst ekonomin går då inte lika bra men hon berättade att hon har sparat pengar. Jag frågade henne om hon möjligtvis ville studera då inom vård men det ville hon inte. För henne kändes det ingen vits att studera vid 50 års ålder och svenska är ju inte hennes modersmål så det skulle vara alltför ansträngande för henne. Kanske efter ½ år är hon redo igen eller så kanske hon hittar jobb på ett annat ställe. Det e lugnt mamma! Jag vet att hon e stark och en riktig kämpe, hon kommer att må prima! Hon är en inspiration!

Det är faktist lite svårt för mig att låta bli att glömma bort E. efter alla år av vår vänskap o minnen. Visst jag grubblar lite över det men det är dags att fortsätta med mitt liv. Skulle så gärna vilja hjälpa henne men så är livet. Hon får klara sig själv och det var ändå hennes val det hon gjorde mot mig. Hur mycket jag än försöker hata henne så kommer jag ändå inte att göra det. Hon har nu andra vänner som hon värdesätter och jag är tyvärr inte lika värdefull och pålitlig som jag trodde att jag var. Vilken dum tanke det va men jag har lärt min läxa.
Hennes depression blir antingen värre eller bättre men det var kanske lika bra att vi separerades. Jag slipper oroa över henne då. Vi människor är enkla bitchar som bryter lätt det vi lovar. Vi är humana, inte perfektionister.
 Ain't going after her again.

 Depression är en riktig bitch ! Ärligt så kommer jag aldrig att förstå någon till 100%. Alla uppfattar sin sjukdom/depression på olika sätt för att vi är i helt olika människor o. omgivningar som påverkar oss på olika sätt. Det e knäppt att låtsas visa empati för något som man inte ens själv förstår än. Det enda jag egentligen kan göra är att hoppas på det bästa, lyssna, visa att jag är ännu finns där genom att hålla kontakt(om möjligt) och inspirera folk. För mig så tar det en lång process och tid för att riktigt fatta grejer. T.ex.då min kompis en gång sa till mig att hon fick sin första mens och såg så olyckligt ynklig ut fattade jag inte vafan det va tills jag själv fick det.

 Den enda personen som förstår sig själv bäst är egentligen du själv. Om du mår dåligt/sjuk, vilar du. Om den inte går om då går man ju naturligtvis fan till en doktor. Ingen vän kan rädda dina problem än du själv som räddar ur ditt eget skit som du skapat. Om man inte kan klara av att hantera sig själv och sina problem går man till en doktor eller psykolog men vissa som inte har en hjärna fattar ju naturligtvis inte att man ska göra det. Deras hjärnkapacitet har minskat och helt förvirrad att dom inte fattar det självklara.

De orkar inte ens tänka, stänger in sig själv och låter sig sjunka djupare i sin egen mörka håla därav de negativa känslorna kommer att bygga en tjockare mur för var dag man undviker ta itu med det. Det känns som att man aldrig kommer ut från en ond cirkel. Självförrtoendet sjunker så lågt som det kan bara bli så att man inte vågar prata det med någon. Så kändes det för mig men då man bestämmer sig att det är nog så måste man förr eller senare ta itu med det. Om inte så är man ganska illa ute. Mirakel händer inte ofta och om man tror att man en dag kommer att mittiallt må bra som en sol varje dag kanske man borde ta och checka ditt medvetande en gång.

Det är en process som man jobbar för att få fram inte magi som man kastar fram som i ett spel från ingenstans. Eller why not. Tänk dig att du måste besegra än förjävlig boss i ett spel(I livet skulle det vara din depression eller social oro). Du har dött och failat säkert många gånger. Varför? Jo för att du inte har tränat och lvl upp dig själv tills du är stark nog eller smart nog för att kunna besegra bossen. Du tar risker, du lär, du spelar dig själv fram genom livet. Life is a game itself. You either win or lose. If you win youll gain experience and you will improve and lvl up. If you don't risk yourself and keep battling/fighting to move on and improve you will simply get nowhere.

 Den enda som kan läsa dina tankar är du själv. Finns ingen bättre tankeläsare än du själv. Om du bestämmer att bli glad så gör du det. Man lär ju sig av sina misstag. Om man inte gör det så ja synd för dig o hoppas att du lär det snart.

Världen är inte så vacker och lätt som du tror men om du bestämmer dig för att ta utav det bästa och uppmana dig själv att aldrig ge upp och hålla dig till den positiva sidan och jobba med det så kommer du att komma långt. Vissa cancer personer e positiva och lyckliga fastän kämpar mot sin sjukdom som verkar så hopplöst det än må vara. Varför?
För att det finns ännu liv kvar tills döden. Det finns hopp än så länge du lever, en fungerande hjärta, en fungerande hjärna. Därför tycker jag att självmord är det dummaste man kan göra mot sig själv. Du hatar ditt liv så mycket att du låter dina negativa tankar ockupera allt omkring kring dig. Det är själviskt. Det finns alltid nån som bryr. Kom ihåg det.

Jag har blivit slagen av min farsa när jag var liten, tänkte mycket på självmord för att jag kände att mitt liv var så olycklig, mina föräldrar jämförde mig med mina brorsor, hur många stipendier de fick i skolan med jag var den enda som aldrig fick något stipendium. Bara ett diplom som jag vann från en teckne-tävling :D  Jag var ganska bortglömd när min lillasyster föddes. Ingen tyckte om mig i familjen så kändes det.Jag räcks inte till de högsta hyllorna.

Jag är en  liten plutt som många tror att jag är svag. folk ser ner på mig och ger blickar, vissa ser mig som en utlänning (vilket jag är helt okej med lol), och andra ser mig som ett barn (vilket också är helt ok). Det är jobbigt när man ser annorlunda ut men om man lär sig att välkomna det och se det positiva, bygga upp sitt självförtroende o. inte låta negativa känslorna styras okontrollerat så går det ganska bra faktist...

Jag kan inte fatta hur mycket skit jag har gått igenom i mitt liv och fortfarande lika glad som jag e nu. Hur? För att jag bestämde mig för att vara glad och tacksam och jag mår bra av det.
Expect nothing, appreciate everything

Nu ska jag koncentrera på mina saker och mina vänner som jag har nu. Ni som orkar läsa detta. TACK!
Tack för att ni finns C: Mer än så hade jag aldrig önskat mig.
Förlåt att detta inlägg blev mitt i allt så jävla aggressiv. Jag måste bara få ut mitt utbrott ut för jag hatar o. hålla det inne. Bitter bitch här lol call me whatever you want hah Cx

Jag ritade idag en liten tankekarta för att få klart hur jag kommer att planera min livsstil.
Kommer att ladda upp det här så småningom.

Btw har slutat gå till psykologen ! :D  Yay !
Jag mår  helt bra som jag bara kan även om jag har 5 miljoner läxor och saker som jag ska göra så ska jag inte oroa mig och stressa över det. Tacksam att jag fick en så bra psykolog som var ivrig på att lyssna på mina problem och jobba med det. Det kändes prima!

GO SNAILSHIT!