Forbidden tears

Forbidden tears

Jag kommer inte ihåg när jag senast ritade så seriöst. Fick mitt i allt en känsla i förrgår på att jag ville så gärna rita något så tog inspiration från andra teckningar och framställde detta. Mitt studieliv kommer att gå åt skogen om jag fortsätter att rita. I alla fall så blev jag verkligen nöjd över denna. För en del så verkar den vara fin och så men för mig har den här teckningen fått en mening bakom sig.

Flickan/damen i bilden e ensam och gråter. Jag har alltjämt känt mig utanför vart än jag går. Jag har haft vänner som går och ju mera och längre bort jag flyttar desto mer utanför känner jag mig. Men jag vet att det är många som tänker på mig och bryr om mig så jag borde inte känna mig så och alla ni som har skrivit fina saker till mig, uppmuntrat mig, hållit mig i sällskap och inspirerat mig under de senaste åren.

Ni representerar de vackra blommorna och fjärilarna som omger mig. Bilden är väldigt bittersweet. När jag e ledsen eller arg vill gärna uttrycka mig utan att störa någon annan för mycket. Jag har också svårt att gråta...när jag ser på en tragisk scen nuförtiden kan jag inte riktigt gråta. Fastän hur sjukt, deprimerad, ledsen och besviken jag e över någonting kan jag aldrig uttrycka det i tårar så jag försökte överföra det i denna teckning istället.