Att se sina föräldrar gråta

Igår ringde min pappa via oovoo o. undrade vad jag håller på med. Plötsligt brast han i tårar för att han syn ha försämrat så mycket att han inte ens kan se någonting mera. Det är bara suddigt framför hans ögon och mörka skepnader. Han berättade också att han kan inte göra någonting mera. Han e så ledsen nuförtiden och mamma överarbetar sig själv  i dubbelskift för att hålla koll på familjens ekonomi.

 Jag måste medge att jag nästan fick tårar i ögonen när jag ser mina föräldrar vara så ledsna över sig själva. Han bad mig att jag skulle be för honom så att han skulle bli frisk igen. Det måste nog vara hemskt att vara nästan blind. Man kan verkligen inte göra så mycket när man inte ser ett skit.

Han kan inte heller göra någonting på sitt grönsaksland. Efter alla dessa år har han flitigt skött och odlat grönsaker som min familj fick äta. Jag undrar om han kan odla nästa år? Vi hamnar nog säkert bara att sluta sälja våra grönsaker och odla endast lite för oss själva. 

Direkt efter samtalet kollade jag upp vad för slags problem med ögonen han hade. Jag misstänker att det är först och främst grå starr(katarakt) i ena ögat och akut grön starr i den andra ?
Det är ganska allvarligt och det e verkligen svårt att behandla och bli frisk från det när man är i medelåldern. :(

Vad kan man göra riktigt? :/ Det finns inte riktigt något bot till det och man har som sagt bara två ögon. Om inte linser och glasögon fungerar kan man inte riktigt göra så mycket förutom ögonoperation men det hade min pappa gjort på ena ögat. Jag tror att trycket i ögat har ökat så mycket att det blockerar synnerven.

Jag skulle sedan laga mat för att använda upp bönorna pappa gav då han var här i Åbo på dopet. Jag kunde inte hålla mina tårar då. Jag blev jättedeppad över mig själv och över min familj. Föräldrarna har kämpat sig ända sedan dom kom hit. Allt från att lämna sina släktingar o sitt hemland, svälta ihjäl i veckor på en båt som flyktingar i Thailand och flytta till ett land långt borta för att starta ett nytt liv, nytt språk från ingenting. Jag skulle klassificera mina föräldrar som TOO HARDCORE TO BE TRUE. JAg vill inte se mina föräldrar ledsna och trötta från arbeten för mig. Jag vill gärna hjälpa.

Aghf... men ännu 3 år  till innan mina studier e färdiga. Jag önskar att jag hade ett normalt liv som alla andra. Inte hetsigt som det är nu. Jag skulle vilja bo självständigt och skaffa alla de grejjer jag vill ha och slippa alla problem. Leva ett problemfritt liv ja det e vad jag kallar lyx.